Men orka!

Kollade på uppdrag granskning igår, denna gång om den autonoma vänstern. Förra gången handlade det om högern.

Min reflektion efter att ha sett de här programmen är att de där krigen om vilka åsikter som är rätt, vilket våld som är berättigat och vem som förtjänar att få på käften är precis sådana företeelser som får ett samhälle att stagnera. Så länge folk är upptagna med att bry sig alldeles för mycket om vad andra gör så händer det ingenting.

Sanningen är att varken nazisterna eller extremvänstern någonsin kommer att styra Sverige. Alltså är det bara att lägga av att slåss. Jag är i och för sig inte mot våld så länge alla inblandade är med på det. Vill folk slåss med varandra, go right ahead. Men gör det då inte under någon sorts lam politisk paroll. Anordna ett huligan-SM eller något.

Själv rationaliserar jag. Inget omvälvande kommer att ske innan jag dör. Kan jag förändra samhället? Nej. Kan jag förändra min egen verklighet? Ja. Så där lägger jag mitt fokus. Min egen form av aktivism går ut på att leva mitt liv som jag vill, trots att det inte passar in i normerna. Jag behöver inte slåss, inte vara irriterad, inte argumentera, jag bara gör. Det har förstås tagit en del år att ta mig hit. Jag behövde först släppa moralpaniken och det kollektiva dåliga samvetet och inse att ingenting blir bättre av att jag är arg på folk för att de inte tycker som jag. När det väl var gjort kunde jag fokusera på det som är vettigt - mig själv. Vem är jag, vad vill jag, vad gör mig lycklig?

Politiken styr inte min lycka. Oliktänkande människor styr inte min lycka. Det är bara jag som gör det. Så jag blir arg på maskrosorna i min trädgård, spenderar några dagar på att gräva upp dem och får snabbt positiva resultat på det jag var arg på. Och mitt lilla samhälle tar sig framåt.

Livet är allt för kort för att fokusera på onödigheter. Jag har bara ett mål med mitt liv, att ha det så bra jag bara kan, att göra saker jag tycker om och låta bli att göra saker jag inte tycker om. Och det finns alltid saker att göra. Hade jag däremot suttit och irriterat mig på nazister, afa, skatten, politikerna, media och så vidare, då hade jag dött bitter, arg, tragisk och ångrande. Så är det bara.