Hur blev vi ett samhälle där vi ser våra medmänniskor som icke-tänkande små barn som inte kan bestämma över sig själva, samtidigt som vi ser oss själva som viktiga människor med ett gudskomplex? Det är en motsägelse i sig självt. I vilken logisk verklighet kan en människa ta sig rätten att bestämma att alla andra människor ska göra som den personen vill/tycker/tänker? Hur kan en människa bestämma över en annan människas kropp, vilja och rättigheten att bestämma själv?

Varför tar det år och en otrolig mängd arbete att kanske få till en "lag" som ger en människa rätt att avsluta sitt liv när den själv vill? Och vad i hela världen är en "lag"? Ord skrivna på ett papper, ord som bestämmer vad som är rätt eller fel, moraliskt, dygdigt, förkastligt. I USA säger motståndarna mot "Dying with dignity" att de inte kan ha en lag som tillåter samhälleligt understödd död. I nästa sekund avlivar de människor, med totalt samhälleligt stöd för att de brutit en "lag". Men en människa som vill dö med värdighet när de själva bestämmer att göra det är förkastligt och vidrigt.

Detsamma gäller allt vi väljer att göra med våra egna kroppar, allt som inte skadar andra människor. Det ska förstås vara vårt eget val, ändå är det politisk korrekt, moraliskt och fint att ta sig rätten att bestämma över en annan människa. Det är så ologiskt att det egentligen inte borde existera. Ändå existerar det och ingen tänker något om det.

Det är en konstig, ologisk värld med ett skevt fokus.