Jag fick nyligen en kommentar om min blogg, att jag är väldigt försvarande över mitt sätt att vara samtidigt som jag säger att jag inte bryr mig om vad andra tycker. Och att jag upprepar mig. Vilket stämmer alltihop.
Givetvis började jag fundera på varför det är så. Och jag kommer fram till att det, precis som människan i sig, är multifacetterat. Så härmed ska jag försöka försvara varför jag försvarar mig. Eftersom det blir ännu mer förvirrande.
Upprepningarna och försvaret går hand i hand, för det är försvarstalen som upprepas. Orsakerna då. En av dem är att jag skriver i stunden. Det finns ingen struktur över det, mina inlägg är lika impulsiva som jag själv. Så jag reagerar på min nutid. Försvaren kommer allra oftast när jag har råkat släppa in någon människa i mitt liv, och denna människa sedan kritiserar mig, trots att jag varit tydlig från början. Det blir ett inlägg riktat till en enda person. Egentligen hade jag kunnat låta bli att skicka det ut i cyberrymden, men det finns något givande med den extra dimensionen av utskickande.
En annan orsak som jag funderat på det senaste dygnet eller så är att jag har någon liten inre önskan om att det ska finnas fler människor som jag, trots att jag accepterat förutsättningarna som de är och skapat ett liv jag till nästan hundra procent är nöjd med. För om jag tänker mig en liten by befolkad med människor som tänker precis som jag så vill jag givetvis genast flytta dit. Genom att skicka ut det kanske någon ser det, vem vet? Det kan alltså vara så att verkligheten (som jag lärt mig bli nöjd med) och den utopiska verkligheten (som jag hade varit ännu mer nöjd med) hamnar i klinch och därför skaver lite. Men det är fortfarande bara en arbetsteori.
Ännu en orsak är att jag under hela mitt liv, fram tills för några år sedan, tagit allt som jag är, rullat ihop det till en boll, svalt ner den och låtsats vara någon annan. Alla år av fullständigt förträngande av mig själv i kombo med en rasande depression gör befrielsen till något som bara vill ut.
Lite så. Mångfacetterat. Impulsivt. Tårtbitar av ett föränderligt nu.
