Be my friend Hold me, wrap me up Unfold me I am small and needy Warm me up And breathe me

Det är lite här jag hamnar, jag skjuter ord ut i cyberrymden och hoppas på att de på så sätt lämnar mig lite. Jag har lite av en groundhog day-upplevelse, hamnar i samma situation om och om igen. Eller nja, situationen är inte densamma, men känslan är. Mitt sätt att vara skapar alldeles ovilligt drama och ont och komplikationer och skit och i slutändan är det alltid jag som sätter ner arslet på soffan och går sönder. Alldeles för mig själv. Och i de där stunderna känns ensamheten som en plåga. Moment 22.

Jag dras till det fragila i människor, det där som gör att de kan visa sitt nakna själv för mig. Det där som gör att vi vibrerar i samma frekvens. Sen kommer konventionerna och reglerna och gör allting onödigt dramatiskt och jobbigt. Och jag vecklar in benen under mig, kramar mina knän och bara går sönder. Och allt som existerar är tårarna, frustrationen och jag. That's life for ya.