Damma av liksom

Så borstar jag av mig och skiter i att vara melankolisk och jobbig. Ibland behöver jag vara det för att komma ihåg att jag inte vill vara det. Nu för tiden pallar jag inte vara nere särskilt länge alls, jag processar snabbt, kommer på vad problemet är och går vidare från det. Och därmed kan jag också låta mig vara jävligt nere i en dag eller två eftersom det likt romantiska känslor ändå går över, trots att det känns som blodigt allvar just då. Det gäller att ha självinsikt.

Och mer än så pallar löneslaven inte skriva just idag, men eftersom de amerikanska feminazisarna går mig extra mycket på nerverna just nu blir det säkerligen ett inlägg om dem inom en snar framtid.