Whoooore!

Det här inlägget blir inte alls fyllt av irritation över de amerikanska feminazisarna, det blir faktiskt lite åt andra hållet istället. För oavsett om den där tredjevågens feminister behöver lägga av och börja leva sina liv istället för att leta i skrymslen och vrån efter saker att lägga sina illusioner på, finns det trots allt en del små ting som är svåra att få väck. Återigen får Stanhope introducera mig:

It's one equal right you'll never get. Och så verkar det vara. Trots att sjukt mycket skit har ändrats till det bättre över ett århundrade så får jag fortfarande inte en klapp på axeln när jag har sex. Och är jag över min tillåtna kvot (som varierar beroende på vems "moral" jag möts av) så är jag slampig.

Jag har inte riktigt blivit klok på var gränsen för slampighet egentligen går. Som sagt varierar det från person till person, men det verkar inte krävas så mycket.

Sen har jag också försökt att sätta mig in i hela grejen, försöka gå i de där skorna och se om jag kan förstå vad det handlar om. Men jag kommer nog alltid ha svårt att förstå varför folk ska bry sig så väldigt mycket om vad andra människor gör/har gjort. Speciellt när det handlar om sex.

Samhället har såklart lyckats suck the fun out of life, det är helt enkelt lite dåligt och icke-produktivt att ha kul. Sex är kul, men idag verkar det bara vara associerat med moral, risker och farligheter. Och av någon anledning verkar det vara varenda människas sak att lägga sig i varenda annan människas sexliv.

Jag känner inte längre någon skam när det gäller sex, trots att jag gjorde det ganska länge. Jag har heller inte några problem med att folk kallar mig hora eller slampa, det säger mer om dem än det gör om mig. Jag lever fortfarande efter devisen att sex är kul. Om andra människor inte tycker det så är det helt upp till dem, men jag tror att människor som känner att folk beter sig omoraliskt för att de har kul borde ägna sig åt lite introspektion och fundera över vad de egentligen saknar i livet. Och kanske försöka ha lite mer kul!