Nu när jag kört den kalla kalkonen på alkoholen, koffeinet och köttet verkar det som om hjärnan försöker ta igen allt den missat och skjuter vilt omkring sig som om den vore i krig. Med mig. Verkar dumt. Om jag ger den en smula bakar den en pall bröd och jag verkar inte kunna få lugn och ro. Vissa dagar. Andra dagar synkar vi helt okej.

Om jag saktar ner den där karnevalen och tittar på den upptäcker jag att jag har ett litet berg jag behöver försöka klättra över; Osäkerheten. Jag är SÄMST på ovisshet och osäkerhet. Jag skulle vilja kunna tänka "Jag vet inte riktigt", rycka på axlarna och bara skita i vilket, men istället drar jag i de gigantiska växlarna och rusar likt en galen person in i de mest pessimistiska och bittra av annalkande resultat. Av ingen realistisk anledning och till ingen nytta. Vilket jag vet, men inte riktigt kan förmedla till hjärnkarnevalen i varje given sekund.

Så jag försöker hålla den upptagen genom att fundera ut en strategi för att bli bättre på det här. Jag inser att det handlar om att fokusera om och bryta tankemönstret. Piece of cake.. Ett glas vin kanske ;)

Skämt åsido, jag ska nog komma på något som inte involverar flyktbeteende. Och lära mig att alla situationer är nya, oavsett min egen livserfarenhet och det där statistiska tänkandet som jag annars älskar. Och inse att ingenting någonsin blir så jävligt som jag tänker mig det.