Efter att jag pratat ganska mycket med min fina vän J på senaste tiden har jag insett att jag inte riktigt skrivit om hur jag sprang förbi den där jäveln som alltid legat före, hon som kallas PMDS. För jag har sprungit förbi henne och kommit till en punkt där det är helt hanterbart. Det hände för ungefär 1 1/2 år sen, och det var inte med hjälp av antidepressiva skittabletter som får mig att må konstigt, utan med hjälp av en liten, avlång svamp med ett ypperligt innehåll kallat psilocybin. Kom på det här genom en av mina andra bästa vänner, Internet. Kvinnor med PMDS hade fått bra effekt av att mikrodosera antingen psilocybin eller LSD. Inte så pepp på LSD, så jag testade med svampen.
Man tar så lite att det knappt är märkbart, det blir en liten skärpa i skallen, något som blir lite mer fokuserat. Och vad som hände när det där svarta monstret kom var att känslan runt allt som hände också var lite mer skärpt, lite mer fokuserad. Det gick med andra ord att titta på spektaklet utan att reagera nämnvärt på det. Så jag gjorde det i lite drygt ett halvår, och på den tiden lärde min hjärna sig att lugnt och stilla titta på virvelvinden. Och så har det förblivit. Det finns månader när det är värre och hjärnan dras med en liten bit upp mot molnen, men lyckas komma tillbaka till marken relativt snabbt ändå.
Visste sedan innan att psilocybin har en bra effekt på mig, har testat att ta normaldoser ett par gånger innan. Trots att jag inte gillar själva trippen kommer det en massa bra saker ur den efteråt. Första gången jag testade var det ganska subtila förändringar, andra gången dumpade jag ett riktigt lågvattenmärke jag fick för mig att jag var kär i, slutade dricka, slutade snusa och började för första gången i mitt liv träna på allvar. Började helt enkelt bry mig om mig själv.
Så igår var det dags att ta en ny tripp. Har känt mig låst på senaste, min kreativitet har gått och gömt sig i något hörn och hur mycket jag än lockar vill hon inte komma fram. Istället har jag dövat mig själv med TV, mobilspel och jobb. Vilket i kombination inte ger mig något som helst utrymme att ens känna mig lite kreativ. Sprang en runda med Elton i solen på förmiddagen, sen bar det av runt lunch. Tyckte inte om det den här gången heller, men försökte fokusera på att släppa taget och försöka hitta min kreativitet. Tyckte till och med att vissa av de små hallisarna var rätt mysiga och musiken lät underligt annorlunda. Och det lugnade ner sig rätt snabbt. Sov som en stock och har varit lite småtrött idag. Men har varit ute och gått i solen, julpyntat och läst färdigt den fantastiskt spännande och precis sådär mysäckliga romanen 1793. Beställde genast efterföljaren 1794 från Bokus.
Har saknat att läsa böcker istället för att lyssna på dem. Det är något så mycket mer givande att vända blad, det känns som om man kommer någonstans. Går absolut bra i e-boksformat också, men bara att läsa. Och beställde hem ett digitalpiano också. Det var förvisso innan trippen, men började nog kalla på den där hörnsittande kreativiteten redan innan. Gitarren och jag har lite svajig relation just nu. Eller nja, har haft länge tror jag. Har så förbannat dåligt tålamod ibland och fördelen med ett piano är att det åtminstone inte kan skorra. Det finns ett satans barréackord på gitarren, till låten Romance d’Amour, som jag inte har kunnat få skorrlöst på 35 år. 35 år!! Har testat stålsträng, elgitarr, akustisk, akustisk barngitarr, you name it, det där barréackordet kommer jag aldrig bli vän med. När jag väl ger mig fan på det och övar går det ganska bra, lyckades få till en Tallest Man on Earth-låt vilket gav mig en känsla av stolthet. Men övar jag inte på några månader faller det bort.
Hade nog kunnat dra igenom en tredjedel av Für Elise trots att jag inte petat på ett piano på 30 år eller så. Snabbare inkörning på det där instrumentet. Så det ser jag fram emot!
Ser också fram emot att den där sambon som varit på Filippinerna in snart tre veckor kommer hem om endast några ynka dagar. Åh, ensamtid, tänkte jag lite romantiskt. Efter ett par dagar var det liksom inte lika kul längre. Och nu ser jag fram emot att gå och lägga mig tidigt med min bok.
