Jag spenderade gårdagseftermiddagen med allra bästa vän J. Det är alldeles makalöst att vår vänskap firade 40 år i höstas, jag har ju liksom känt henne så länge som jag minns livet. Vilket privilegie! Räknar kallt med 40 år till, hör du det därborta! 🥰

Det är rätt galet att tänka på att ha känt någon så länge, det blir en ganska unik och mysig sak att kunna prata om minnen som hände för decennier sedan och skratta ihop. Det blir lite som att någon finns där som kan bekräfta att livet verkligen varat så länge. Vi har haft lite upp och ner, jag och J, mestadels eftersom jag gick igenom någon väldigt konstig co-dependent relation som gjorde att jag sa upp kontakten med folk till höger och vänster, till och med mina föräldrar. Så här i efterhand känns det helt puckat att jag ens kunde gjort något sådant, men det slutade ju bra ändå trots att jag fick på mig någon skum, opassande offerkofta under dom åren.

Nu finns det inget sånt längre och ser ingen framtid där J inte är i den! 🥰