Goodbye Veganism

You haven't been that good to me...

På senaste tiden har jag lyssnat en del på personer som pratar om hormoner och kvinnohälsa just med kvinnokroppen som utgångspunkt. Och det som har varit gemensamt för dem är att de inte rekommenderar veganism/vegetarianism för att kunna upprätthålla en bra hormonhälsa. Vilket kan göra till exempel pms/pmds värre. Könshormonerna behöver kolesterol och kolesterolet är även det viktigaste utgångsmaterialet vid syntes av D-vitamin.

Det som fick mig att helt bestämma mig var när Jenny Koos (aka Vulverine) sa att det brukar gå bra med att vara vegan i några år, sen smyger sig bristerna på. Och här sitter jag med B12-, järn- och D-vitaminbrist efter cirka 4 år som vegan. Och då äter jag ändå tillskott av alla de här. Och har ändå brist. Så det fick mig att bestämma mig för att inte vara så jävla kategorisk och återintroduera snällkött i min kost. Inte varje dag, men lite ibland. Tänker inte offra hälsan för moraliska skäl, men tänker inte heller helt ge upp de moraliska skälen. Så det blir dyrkött från Ängavallen. Och möjligtvis lite vilt. Endast.

Mina hormonella besvär har blivit värre och värre de senaste månaderna och jag har ingen lust att leva mig igenom det. Det är fan inte meningen att jag ska känna mig mentalt utmattad halva månaden och dessutom ha en massa dumma fysiska besvär på det. Pms-mage och pms-förkylning och hjärndimma och skit. Så jag testar att tag och ser om det gör någon skillnad. Vilket jag tror att det kommer att göra. Åt kött ett tag innan jag gick över till helt veganskt och kan inte minnas att jag på något sätt mådde dåligt av det. Och hade inga brister.

Utveckling är ju som bekant att ha lite mindre fel varje gång. Läs Mark Manson om ni inte tror mig!