Jag förstår inte varför min största tröst också är min största stötesten. Förstår inte. Ända sen jag var ung har jag älskat att skriva.

Jag får en idé att skriva nåt varje dag och så gör jag det i en vecka och sen tar det stopp. Jag har mitt stora bokprojekt som mest bara ligger, jag gick en författarkurs online där feedbacken var så fantastiskt positiv att jag bara borde skriva som fan.