Hemligheter, dessa av ondo skapade små irritationsmoment som konstant måste hållas ajour och i schack. Trots att jag ogillar hemligheter och själv försöker vara en öppen bok, verkar jag konstant hamna i situationer som är fulla av dem. Och så måste jag plötsligt förändra mitt beteende, börja tänka på till vem jag säger vad och komma ihåg att inte råka försäga mig.

Jag kan absolut berätta hemligheter för människor, men är av åsikten att när jag väl gett bort information så är det upp till mottagaren vad som ska göras med den. Vill jag verkligen inte att något ska komma fram är det bara en enda person som får veta och det är jag själv.

Det är många hemligheter runt mig just nu och det är ganska mentalt påfrestande, men jag hoppas förstås att de inte ska vara hemligheter så länge, antingen för att de upphör att vara det eller för att jag avlägsnar mig från dem. Jag tycker om en värld av öppenhet där människor vågar stå för sig själva och leva de liv de vill. Och säga vad de tycker. Där vi inte under loppet av en vanlig dag blir ljugna för 10 - 200 gånger. Men det är nog inte en värld jag får uppleva innan jag går hädan. Tänker att min egen öppenhet åtminstone kan påverka någon att leva ett ärligare liv. Det är skönt när man slipper tänka på vad man säger hela tiden. Give it a try!