Vem är det egentligen som har bestämt hur man ska vara för att vara "normal" eller "rätt"? Kanske det där hemska majoritetstänket är skyldigt? Grupptryck? Kollektivism? Prestige?

Jag finner det aningen tragiskt att så många människor endast kan känna ett existensberättigande genom andra människors bekräftelse. Och är det andra människors bekräftelse man vill åt, då får man sälla sig till massan och göra som man "ska". Det som är socialt korrekt. Politiskt korrekt. Moraliskt korrekt. Frågan är då fortfarande var idéerna kommer från. Om vi antar att majoriteten gör som majoriteten vill för att de vill ha majoritetens bekräftelse blir det lite väsentligt att fråga sig exakt hur det hände. Det måste ju ha börjat någonstans?

Om vi tar något så banalt som att tycka om att resa till exempel. Det är "rätt" att tycka om att resa och uppleva nya kulturer, det är "fel" eller "tråkigt" att inte tycka om det. Så varifrån kommer idén att resande skulle vara allmänmänskligt rätt och önskvärt? För att någon fått för sig att människor som tycker om att resa är mer öppensinnade? Och varifrån kommer idén om att ett öppet sinne är mer korrekt än ett fördomsfullt sinne? För övrigt kan den där resande människan vara fördomsfull över den som inte gillar det, och plötsligt krockar det. Så här kan man ju hålla på i all oändlighet egentligen. För det finns exceptionellt många rätt och fel överallt. Och en ganska klar och tydlig idé om vilken väg man ska välja för att få så många som möjligt att tycka om en. Och någonstans började även idén om att det på något sätt är viktigt att så många som möjligt tycker om en. Varför är det viktigt?

Det är ju inte så att majoriteten kommer på en "rätt" sak i en och samma sekund, alltså blir det också omöjligt att veta om det verkligen är majoriteten som tycker så där egentligen. Det kanske istället är ett minoritetstänk i kombination med ett dualitetstänk? Det kanske började med de konstiga människorna, att avlägsna sig från dem genom att göra tvärtom?