Det har funnits människor i mitt liv, inte många, som har en förmåga att äta sig in och störa mig även i deras fullständiga frånvaro. Människor som jag inte valt själv, för jag tror mig ändå omge mig av vettiga personer. Så jo, mest i jobbsituationer då alltså. Jag tar mig ju därifrån till slut, men under tiden kan det vara ett riktigt åbäke att hålla på att dras med folk som bara är idioter, rent och slätt. När idioterna även stoltserar med den fina förmågan att inte lyssna, bete sig illa utan att fatta det själva och tro sig vara något de inte alls är, då blir jag otroligt irriterad. Och det är liksom inte bara att gå.

I såna situationer kunde jag önska att jag var mer som en gås, men jag är mer som en hamster. Inte att jag tar illa vid mig eller ens tar det personligt, det bara går mig på nerverna till den grad att det börjar skapa stress i min vardag då jag blir påmind om det stup i kvarten och då föder jag den där delen av min hjärna som låtsas vara en hamster. Och precis som det där dumma hjulet så snurrar det på. And fucking gains momentum. Det är någonting med det där att idioterna inte lyssnar som gör att det jag försöker förmedla bara kör en jävla 80-talsspegeltillbaka. För jag håller inte käften som de flesta andra, jag säger till. Spegel tillbaka! Så jag ger bort det och får tillbaka det och då behöver min hamsterhjärna göra något åt det. Trots 20 år av någorlunda mindfulness är den där svår. Och det är svårt här i livet när vi tvingas att umgås med människor som vi inte under några omständigheter någonsin ens varit mikroskopiskt intresserade av att umgås med.

Men jag gick till slut, trots att det tog lite för lång tid. Det är inte bara skönt att lämna idioterna bakom mig, det är även skönt att lämna kontor-IT-system-sittahelajävlatidenochgörameningslösasaker-möget bakom mig. Behöver göra någon skillnad i det här livet och det är bra att det finns folk som vill leverera ett fint intranät eller göra eminenta anpassningar till ett skitsystem, men det är inte min grej. Behöver något som ger mig mening i livet. Så det ska jag fixa, ska bara plugga lite och ta lite paus efter detta år av mögstress skapad av att tvingas deala med idioter. Och till de idioterna och alla andra idioter jag behövt mäkta med vill jag presentera den eminenta Myra Granberg. Håll käften och försvinn!