Alltså. Har så här på äldre dagar insett att jag ibland anpassar mig alldeles för lätt. Det är ruggigt effektivt i vissa situationer, till exempel jobbsituationer där jag har väldigt lätt att smälta in i de flesta konstellationer av kollegor och andra. Och i en jobbsituation är det ju inte så att jag ger upp delar av mig själv, jag har en strategi som gör det så bra som möjligt för mig själv.

När detta ska försöka existera i privatlivet går det däremot sämre. Händer lätt när jag gillar någon. Då försöker jag sådär lite undermedvetet intala mig själv att det där som egentligen inte alls passar ihop ändå gör det. Sneglar lite bakåt och tänker att det kanske är bra att göra något annorlunda istället för att ta lite hänsyn till hur jag faktiskt fungerar. För efter så här många år i livet och efter så här många relationer, romantiska och vänskaper, så har jag lärt mig jättemycket om hur jag funkar. Och det är ett rätt jävla bra koncept. Som förvisso fallerat ibland, men det har ju inte med konceptet i sig att göra, mest med att jag råkade applicera det på fel person.

Men tror det är dags att hänge mig åt mig fullständigt och sluta bry mig så mycket om hur andra fungerar. Och till slut inse att jag inte behöver ändras på, är sjukt bra precis som jag är! Det är lätt att vara självkritisk när jag inte gör som det är förväntat. Blir lätt så. But no more! Here I go!