Fick nåt aha-moment idag, tror det var när jag körde bil och hade två lätt stridande känsor i kroppen samtidigt. Det är vad som är grejen med livet för min del. Att känna. Den härliga samling av spridda känslor som invaderar mig i relation till andra, må det vara vänner, djur, partners, whatchamacallits. Det är klart jag föredrar de som inte skapar sorgsna tårar, men de har också en mening och en funktion. Det är så jag förstår mig själv, genom känslorna. De är vad som driver, inspirerar, skapar nyfikenhet och ger substans till allt som går på automatik.

Efter ett underbart möte igår med en person som överraskade mig på fler sätt än ett, trots att jag förväntat mig mycket, infann sig en skön eufori som varade resten av dagen och halva denna dagen och fortfarande mysguppar där i maggropen. Sen infann sig en annan känsla från avsaknaden av kontakt från en annan människa och på något sätt blev de smått hormonella tårarna som droppade även uppblandade med den där euforin som mysguppar och plötsligt är det svårt för mig att avgöra vad som är vad.

Men efter många herrans år av analyserande av mina känslor har jag insett att euforin är det som kommer utan eftertanke. Det sker organiskt och bara är. De hormonella tårarna kom inte på grund av kontaktlösheten i sig, utan på grund av tankarna som sagda kontaktlöshet skapade. Som egentligen är rätt frikopplade från det. För det sätter igång en tankekedja och det är den som i sin tur skapar en ledsenhet som inte fanns från första början. Och det är vad som händer när jag inte vet anledningen till något. Då börjar hjärnan fritolka och drar sig på nåt korkat, men naturligt, sätt mot det negativa. Och gamla tankar om att jag inte är bra nog, blablabla, dyker upp. Men det är allt de är. Tankar. Känslor som kommer ur tankar är skapade. En eufori som bara infinner sig är så otroligt intuitiv och äkta.

Jag har i många år försökt förstå mina känslor i relation till mig själv och inte genom någon sorts norm eller antagande om vad en känsla är. Vad betyder den för mig? Blir rätt intressant.

En sak som också skapar mycket känslor i mig är musik och hur den relaterar till olika saker. När jag körde till träffen igår spelade jag den här på repeat eftersom den pushade min spända förväntan till nån sorts ny, mysig höjd. Sen blev den associerad med personen och har gått varm hela dagen. Och när den spelar, trots att det är för fyrtioandra gången, så plockar den fram den där euforin igen. Så den här är din, vare sig du vill det eller inte 😉