Ja men en gång i månaden är väl bättre än inte alls? Nja. Dejtingsajtsbollandet (slight danish pun intended) är som ett litet jobb i sig. Synd jag inte får betalt för det eftersom jag tycker det är ypperligt givande och roligt, men då börjar vi hamna i en annan sorts kategori. Det är väl nackdelen med icke-monogamin, det tar avsevärt mycket längre tid att vårda många relationer kontra en relation. Men det är också intressant hur mycket den här bra-på-att-multitaska-personen kan hålla fullt fokus på den jag just då interagerar med. För det är mitt löfte till mig själv, att så långt som det är möjligt alltid hålla fullt fokus på en person i taget.

För det är ju också då det känns, den där möjligheten att kunna känna för många, fast på helt olika sätt. Varje relation är unik och ingen är lik den andra. Och därför kan de inte konkurrera. Logiskt för min hjärna, ologiskt för andras.

Jag har också upptäckt att jag nog är mer mot extrovertskalan än vad jag någonsin trott. Visst, har noll problem med att vara ensam och tycker om det också, men får väldigt mycket ut av att träffa nya personer och känner mig högst energifylld när jag kommer hem från en träff, vare sig det är min bästa vän, en bekant, någon sorts partner eller en helt ny människa.

Tänker att det ibland är problemet med att lägga sig på nån jävla skala, att jag boxar in mig själv i något. Så säger nog inte att jag är extrovert heller, jag bara är. Det binära tänkandet suger fett och gör mig oflexibel. Så nu flexar jag lite hit och dit och skiter i vilket!

Snabb googling hittade detta, intressant!

But the idea of extroversion or introversion or ambiversion are all problematic because humans are context bound creatures, the difference between solitude and hanging-out or between coffee and a party depend on the situation. Rather than inhering in a person their tendency is as much a reaction to their embedded circumstances than their essence or nature.