Hade häromsistens en diskussion om män med en manlig och en kvinnlig bekant. Han pratade om faktumet att vissa tjejer tycker det är obekvämt att vara ute bland mycket folk eftersom de upplever att män stirrar på dem. Hon säger att det är ju precis det de gör och jag nickar instämmande. Diskussionen gick vidare till hur normaliserat det är att män tar sig rätten att ta på oss, att ha sex med oss och så vidare och att denna normalisering gör att även vi nästan ser det som normalt. Att det fortsätter på grund av att ingen säger något, specifikt andra män. Vi pratade också om faktumet att alla kvinnor växt upp med att känna att de inte duger, att de inte är värda bra saker och hur det här mönstret bara upprepas generation efter generation. Han säger att han inte kan förstå det här annat än akademiskt och det är ju alldeles sant. För oss gäller de här strukturerna praktiskt taget, om inte helt och hållet, alla oss. Det är inte en minoritet, vissa, några, det är alla. Och män behöver förstå det, därför var det också givande att ha den här diskussionen med just en man. Vi kvinnor vet ju redan.