Insikterna fortsätter komma och femåringens chokehold på mig har faktiskt släppt helt och hållet. När såna här saker händer kan jag känna mig frågande inför faktumet att de bara hände sådär snabbt, men glömmer allt som kommit innan som lett till den här stunden. Åratal av självrannsakan, massor av försök att göra både mig själv och min inre femåring glada, många saker jag snubblat på och många saker jag lärt mig. Så allt hände inte i en handvändning, fastän det känns så när det väl gör det. Men hände gjorde det oavsett.
