Det är någonting med sommarens sista suckar och höstens antågande som gör att jag saktar ner och blir mer fokuserad på kvalitet. Våren handlar mycket mer om vaknande lust och en vilja för kvantitet. Har märkt det här som ett litet mönster de senaste åren och har givetvis hittat ett ord för det. Jag är helt enkelt säsongsrelationell. På hösten vill jag kokonga och landa. Så det handlar inte om att jag plötsligt blir monogam egentligen, för det är jag aldrig, blir bara mer fokuserad. Sen kanske det hormonella kaoset och en ny omgång hormonersättning också har lite med saken att göra, så drar inga växlar på något alls. Men visst, lusten blir påverkad av hormonerna trots allt och då blir det ju extra svårt att hålla igång flera parallella spår.
Sen skulle det ju kunna vara så att de där Känslorna också har lite med saken att göra. Att någon ger mig livskvalitet på ett sätt jag inte upplevt förr är en magisk grej i mitt liv som rättfärdigt tar upp mycket utrymme i alla mina olika delar. Och eftersom jag avskyr uttryck som folk verkar ta som sanningar så avfärdar jag idiotin “det är för bra för att vara sant” med en enda stor jävla spark i arslet och säger med eftertryck att det är så jävla bra, så jävla sant och alldeles, alldeles underbart. Så det så.
