Alltså, många, många män och deras jävla tolkningsföreträde och manligt privilegie går mig på nerverna så till den milda grad. Jag har själv aldrig behövt en man för att klara någonting i mitt liv, någonsin. Men de där männen tror att jag behöver dem till allt, till och med sånt jag själv är ganska så mycket expert på. Det spelar ingen roll att mannen i fråga har noll koll på läget, han ska likväl berätta för mig hur saker går till. För jag är ju bara en kvinna och är för mjuk och förstår inte bättre. Han! Mannen! Oj vad han kan! Han är så duktig! Och det spelar som sagt ingen roll att han inte vet något alls, han kan lära sig av andra män på YouTube. För han skulle aldrig sjunka så lågt som att be en kvinna om hjälp, hua! Han säger att han vill ha hjälp, att han är duktig på att få hjälp, att han är tacksam för det, att han inte tar saker personligt. Men? Huh? Vad hände med det 5 minuter senare? Hjälpen var inte den han förväntade sig. Alltså att jag skulle se hur han gör, hålla med om allt, klappa på huvudet och säga “duktig pojke”. Men eftersom mannen har noll koll så berättar jag hur det ska vara. Och han tar det högst personligt och börjar bete sig som en jubelidiot för att hårt hävda sitt tolkningsföreträde. Eftersom kvinnor inte kan.
Jag är helt jävla över dessa idiotiska, egoistiska fucking manschauvinistiska män med sitt fucking privilegie och sitt jävla tolkningsföreträde. “Håll käften och försvinn” som den legendariska Myra Granberg så vackert sjöng. De går runt och skriker på andra människor och djur och beter sig som kontrollfreaks som behöver få sin vilja igenom för att inte dö på kuppen. Jag är över dem. Har förflyttat mig från mången plats på grund av den här sortens män, likaså nu. Och jag kan dem bra. Och de skriker inte på mig, för det finns inte på kartan. Jag skriker aldrig på dem, höjer inte rösten, skapar inget drama. De kommer inte åt mig. Jag formulerar det jag behöver i ett välriktat textmeddelande och sen smyger de runt mig och är obekväma och låtsas vara trevliga. Ät ur min hand gubbjävel och håll käften, du har mött din överman.
Men som sagt, adjö till den skiten, det är inte min lott i livet att ta hand om trasiga män med narcissistiska tendenser och behov av att utöva makt över sin omgivning för att hålla undan sina sketna tankar om hur värdelösa de egentligen är. Inte mitt problem, inte mitt krig, inte min skit. Take a deep breath and step away from the idiot.
Gick igenom någon sorts konstig personlighetskris för typ 10 år sen, när jag ogillade feminister och inte förstod allt gnäll. Den lilla stunden i mitt liv kom och gick och har nu dragit lika långt åt helvete som alla idiotiska män bör. Så länge män är rädda för kvinnors makt, så länge världen går i någon sorts Handmaid’s Tale-riktning, så länge nån pojkvasker med stort följe yppar “Your body, my choice”, så behöver vi stå enade och ta makten från dem. Och nu ska jag fan citera en man, men tillfället kräver det; Det är vår tur nu, vinden har vänt.
