Jag funderar en del på om min PMDS är ett ensamt syndrom eller om det finns något underliggande där. Jag har en gång blivit diagnostiserad med borderline, men misstänker att PMDS spelar en mycket större roll än vad jag trott.

Min bäste vän har en intressant reflektion gällande det här. När man under 1 vecka varje månad, i åratal, slängs in i emotionellt kaos och i stora drag blir en helt annan person, kan det ju hända att utvecklingen för icke-PMDSversionen av en själv hämmas en hel del. Man bygger upp något som gång på gång fullständigt raseras. Varje månad. Det har tagit mig i runda slängar 25 år att komma på att PMDS ens är en grej som jag kan vara drabbad av. Många år för psyket att bli hämmat och skadat.

Min akilleshäl är nära relationer. Det är där precis allt går åt helvete och jag har övertygat mig själv om att relationer bara inte är min grej. Eftersom jag har försökt och försökt och försökt. Alla typer, alla former, alla kön. Men ingenting har blivit bra. För trots att jag genom alla år har skaffat mig en extremt finslipad känsla för relationer och vad som fungerar och inte fungerar, så hänger det emotionella inte riktigt med. Eftersom det emotionella, om förhållandena inte är exceptionellt gynsamma (vilket de aldrig är), en gång i månaden regredierar till en osäker tonåring. Och kaoset är ett faktum.

Just nu är jag i första cykeln med antidepressiva och resultaten är hittills snudd på magiska. Jag är 3 dagar från ankommande frihet och är lugn som en filbunke. Något som är väldigt spännande är att alla tankar som vanligtvis rusar runt i skallen under den här perioden fortfarande rusar runt i skallen. Men kopplingen till det emotionella är till synes helt bruten. Jag har helt enkelt ingen känslomässig reaktion till tankarna. Alls. Vilket förstås gör att de är väldigt lätta att släppa. Och väldigt lätta att vara mindful över. Och mitt i det som ska vara ett hormonellt kaos kan jag se dem för vad de verkligen är. Fullständigt överflödiga och meningslösa. Så jag passar på att ta ut precis allt i förskott och säger HURRA!