Har haft koll på henne i så många år nu, men nu gick det inte att hålla undan längre. Dålig sömn, dålig återhämtning, misshandel på jobbet, gör fel på jobbet, får fortfarande inte sova, får underligt bemötande på jobbet, mycket mellan raderna, brusten cysta i buken (tror jag) och tröttare än tröttast. Tankarna rusar, kan inte släppa saker. Är självkritisk, känner mig usel på mitt jobb, letar andra jobb, tänker att jag borde tillbaka till det jag kan, jobba dagtid, sabba system istället för människor. Fick ett riktigt bryt när jag körde hem för några dagar sedan, ett sånt där i närheten av panikångestattack. Kunde knappt andas. Har sjukat mig resten av veckan, kan inte vara i närheten av det som får tankarna att rusa medan PMDS är aktivt. Bra självinsikt tänker rationella hjärnan. Vek, menlös, svag och kommer inte få min fasta tjänst tänker PMDS-hjärnan.

Jag längtar efter när allt det här är över för gott. Tills nu längtar jag tills det är över för den här gången.