Såååå. Det där med känslan av att inte passa in dök upp med en ny dimension i huvudet för några dagar sedan. Inser att det finns många personer som har liknande idéer om relationer, jobb, sexualitet, whatnot som jag, men de är, så långt jag själv kan se utan djupgående research, en relativt homogen grupp som innehar värderingar och egenskaper som inte alls passar in med mig. För av någon anledning verkar ideér om relationsöppenhet gå hand i hand med ideér om kollektivet, gemenskapen, veganismen, gruppen, det enkla boendet och så vidare. Ja, jag äter ovo-veganskt för det mesta och bryr mig om djurrätt, men det är inte något jag har ett behov av att finna gemenskap över. Det är fint att det fungerar att bo i kollektiv för vissa, men jag kan inte tänka mig något värre än att behöva dela min borg med någon annan. Har testat med partners och även det är en utmaning. Jag gillar också att bo fint, köpa min mat, ha en lagom nice bil, spendera min fritid med hästar, lulla med mina tekniska prylar och helt enkelt vara bekväm. Vill inte tumma på de här sakerna för att slippa jobba, är inte intresserad av att bosätta mig i något pyttelitet och ge mig på att vara självförsörjande, är inte intresserad av att sluta kolla på TV eller scrolla på TikTok eller ha terapisessioner med ChatGPT eller haka upp mig på dårhuset över Atlanten. Är inte heller intresserad av att hitta grupper som jag kan samtala med för att känna mig bekräftad, det hade jag nog velat ha i 20-årsåldern, men inte nu. Och ja, jag är full med fördomar över poly/RA/öppen-relationsgrupperingarna, men vet att jag har dem och att de ändå stämmer rimligt väl emellanåt. Dreadlocks, kollektivboende, communal gardens, tantra, yoga, Ängsbacka, hippieflum, sekt. Lite buzzwords som såklart inte passar in på alla, är ju inte dum i huvudet. Men ändå.
Just nu vill jag bara hitta vettiga människor som mest gillar mig för mig, de behöver inte dela mina ideér om livet, de behöver bara acceptera att jag har dem. Relationsmässigt har jag förhoppningar. Som jag alltid har så fort något går åt skogen. Det gäller att ha lite mindre fel varje gång. Och varje gång får jag med mig något ovärderligt. Så visst, ibland brakar jag ihop en stund, men den naiva optimisten kommer att sticka upp skallen ganska snabbt. Och med åldern blir jag både klokare och bryr mig mindre. Jävla skön kombo!
