Kollade när jag först skrev om relationsanarki i den här bloggen, det var sommaren 2015, alltså snart 10 år sen. Och det var första gången jag skrev, fastnade gjorde det för längre sen. Hittade ett mail om det från 2009, vilket verkar rimligt, det var då jag utträdde ur det menlösa möget som var ett äktenskap som jag ens idag inte vet varför i helvete jag gav mig in i. Men det är ju bra med ett lågvattenmärke för att ta sig vidare uppåt.

Och nu, en sidsådär 16 år senare har jag då äntligen lyckats ta relationsanarkin i handen och bestämt mig för att inte dela på oss mer. Det som är utmaningen är inte jag längre, det är de andra där utanför som törstar efter kategoriseringar och förståelse för alla människors olika relationer. Och de i min närhet som också behöver definitioner ibland. Så mitt aber och mitt huvudbry just nu är att jag behöver hitta på egna. De som redan finns kommer med sina osynliga, läskiga regler och får mig att bete mig underligt. Så behöver tänka. En sak dock, vad andra människor väljer att benämna mig i sina egna bekantskapskonstellationer, det bryr jag mig inte om så länge jag inte behöver veta om det.

Det är ändå jävligt spännande hur många indoktrineringar som simmar omkring i mitt huvud och hur mycket jag kan få för mig saker baserat på just de indoktrineringarna. Som ett exempel. Jag träffar några olika personer just nu, på olika sätt. Om jag då enligt RA:s definition inte ser skillnad på vänskaper och andra sorts relationer, vilket jag gör eftersom jag är indoktrinerad, så borde det som händer i huvudet inte hända i huvudet. Om jag har 5 vänner börjar jag ju inte fundera över om jag verkligen borde träffa en ny vän precis just nu? Därav, om jag har 3 relationer med personer som jag även har sex med och kanske har romantiska känslor för, så borde jag inte tänka två gånger på om jag verkligen borde träffa den där fjärde personen som jag tänder på. Men likväl gör jag det. Kommer den och den ta illa upp? Blir det jobbigt om jag gör så? Och detta oavsett att involverade personer tydligt meddelat att så inte är fallet.

Och trots att jag tagit mig ett steg längre ur den där indoktrineringen än många andra börjar jag förstå de personer i mitt liv som tvivlat på om jag verkligen menar det jag säger när jag envist hävdar att jag inte är svartsjuk och att jag tycker om att de träffar/har sex med andra. Jag förstår att det inte går hem alla gånger. Om min hjärna lyckas dra upp de där tvivlen, trots att jag inte agerar på dem, är det inte så svårt att förstå det.

Hur som haver, spånar vidare på mina egna definitioner och försöker släppa fler indoktrinerade tankar ner i den där mentala bäcken som flutit bort mängder av skit åt mig under lång tid. Den behöver lite mer!